Holistisk psykologi
Vår behanslingsmodell och ångestteori har många influenser från holistisk och kreativ psykologi. De bygger på modern teori och forskning om spädbarns och vuxnas förmågor. Forskningen har länge visat att friska spädbarn föds biologiskt, socialt och mentalt väl differentierade och interaktiva. Spädbarn föds exempelvis interaktionssynkrona (Bower 1981).
Förutom i modern forskning finns en bas i vetenskapsteori som den formulerats av Howard Gardner, Jean Piaget, Silvian Tomkins, Erik H Eriksson, Irvin Yalom, Carl Rogers och Abraham Maslow.
Maslow kallade sig för epi-behaviorist och epi-freudian, och hans vetenskapsteori byggde bland annat på egen forskning, klientfokuserad behandling, John Watsons uppfattning om icke-verbal inlärning och Sigmund Freuds antaganden om psykets topografiska och strukturella funktioner.
Maslow (1987 och 1993) beskrev i sin vetenskapsteori att människans psyke var något holistiskt, tertiärt, multipelt och multifaktoriellt. Individens unika mångfald fanns i fler dimensioner. Individens hjärna samspelade ständigt med sina inre funktioner, strukturer, minnen, känslor och värderingar samt med den yttre livsmiljön. Även människans högre etiska, kognitiva och moraliska behov var instinktoida, vilket innebar att de fanns i biologi och kultur i samverkan. Psykisk ohälsa kunde ha många genetiska, sociala och miljömässiga interaktiva orsaker, och all terapi måste anpassas efter varje individs specifika förutsättningar och behov.
Rogers (1951)ansåg att barns mentala utveckling och biologiska mognad är en holistisk integrativ process och att varje barn förverkligar sig själv, skapar sina minnen, sin kunskap, sin personlighet och sin livserfarenhet. Barnets mentala tillblivelse sker och färgas samtidigt i familjens sociala, emotionella, kulturella och samhälleliga sammanhang. Perceptioner, förmågor, behov, identifikationer och sociala färdigheter byggs likväl som unik kompetens och unik självständighet genom den biologiska, kognitiva, emotionella och sociala stimulansen. Vi människor växer mentalt med biologisk mognad och allsidig stimulans i en specifik social samhällelig kontext. Vi föds som unika individer och vi blir allt mer unika med tidens gång. Vi kan bli starka, livskraftiga och framgångsrika. Men vi kan också bli väldigt ensamma, begränsade, alienerade och avvikande.
Bower, T.G.R, 1981, Barnets tidiga utveckling, LiberTryck, Stockholm
Maslow, Abraham, 1987, Motivation and Personality. Third Edition, ISBN: 0060419873, första upplagan gavs ut 1954
Maslow, Abraham, 1993, The Farther Reaches of Human Nature, ISBN: 0-14-019470-3, boken utgavs av Maslows hustru första gången 1971, ett år efter hans död.
Rogers, Carl,.R, 1951, Client-Centered Therapy, reprinted 2002, St Edmundsbury Press Ltd, Suffolk
Den kompensatoriska traditionen – oro, ångest och psykisk ohälsa
Den kompensatoriska traditionen har funnits länge i vårt land. Inom pedagogiken, socialtjänsten, barnsjukvården och i socialpolitiken. SOU-utredningar under 1930-talet handlade exempelvis om åtgärder mot den ökande ungdomsbrottsligheten och alkoholmissbruket, om förebyggande barn- och mödravård och 1942 startade landets första Barn- och ungdomspsykiatriska klinik i Karlstad. En av BUP:s uppgifter var då att förebygga psykisk ohälsa och ge rådgivning till föräldrar.
Barnläkaren Gustav Jonsson som blev klinikchef i Karlstad 1942 blev senare mer känd som Skå-Gustav när han hade skapat barnbyn Skå, och han lade en av grunderna för den svenska familjeterapin. Hans utgångspunkt fanns i hans forskning om ungdomskriminalitet och i hans teori om det sociala arvet. Ett mål i familjebehandlingen var enligt honom att bryta familjens negativa sociala arv.
Den kompensatoriska traditionen har handlat om att förebygga och kompensera handikapp, sjukdomar, psykisk ohälsa, inlärningssvårigheter, sociala brister och ekonomiska orättvisor. Den statliga stiftelsen Allmänna Barnhuset har varit en av de betydelsefullare aktörerna som uppmuntrat förebyggande, rådgivande, stödjande och behandlande insatser för utsatta barn. Men även barnrättsorganisationer som BRIS och Rädda Barnen har haft och har betydelse.
Den kompensatoriska traditionen är pragmatisk. Den eftersträvar förbättringar och förändringar för utsatta individer. För mig som integrativ barnpsykolog har traditionen varit betydelsefull, eftersom barn och ungas sociala svårigheter och psykiska ohälsa kan ha många genetiska, sociala, miljömässiga eller interaktiva orsaker, vars samband ibland är svåra att kartlägga i detalj. Individens mentala existens är komplex, och barn är olika och de har olika förutsättningar, och det är viktigt att hjälpa utsatta barn att utvecklas optimalt.
Mina klienter och Silvian Tomkins har lärt mig vikten av att i terapi skilja mellan affekter som saknad, sorg, längtan, glädje, lust, hopp, ilska, förtvivlan, hopplöshet, rädsla, oro och ångest. Flera affekter och emotionella tillstånd kan vara smärtsamma för individen. Men oro, ängslan, förtvivlan, rädsla och ångest/fruktan inte är desamma. De är olika som affekter, som emotionella toner, som upplevelser, och den moderna psykologiska teorin och forskningen (1) visar att affekter vanligen också kommer till uttryck i människans ansikte, mimik och kroppshållning.
Som barnpsykolog har jag lärt mig att ångest hör till människans smärtsammaste och mest skrämmande affektupplevelse. Kvarstående är ångest potentiellt farlig och skadlig för individen. Ångest skiljer sig tydligt från affekter som glädje, lycka, förälskelse, kärlek, hopp, tro och nyfikenhet vilket är affekter som påverkar oss och vårt välbefinnande positivt.
Ångest – precis som oro, rädsla eller saknad – går vanligen över under förutsättning att den bearbetas och görs begriplig i sina sammanhang. Evolutionen har under årtusenden lärt människan att vid död, förlust, akuta kriser och katastrofer är det viktigt att samlas, minnas, gråta, sakna, hedra, reflektera, prata och agera nytt framåt. Så kan smärtsamma upplevelser och smärtsamma minnen kompenseras och i bästa fall läkas.
Som barnpsykolog har jag lärt mig att ihållande oro kan bli negativt för individen. På samma sätt kan återkommande rädsla för att mobbas, återkommande ängslan för ensamhet och ihållande gråt och besvikelse över slag och bråk riskera att – snabbt eller senare i livet – övergå i utanförskap, kraftigare oro, förtvivlan, passivitet, nedstämdhet, isolering, ångest och/eller allvarlig psykisk ohälsa. Ihållande oro är obehagligt och kan bli skadligt för individen. Men oro är inte ångest.
1. Ekman, Paul och Friesen, Wallace, 2003, Unmasking the face, Malor Books
Refuserade artiklar om ångestteori
Under mer än ett års tid har Psykologtidningens redaktion och redaktionsråd refuserat Ulfs debattartiklar om ångestteori. Den första artikeln som var formulerad som ett Öppet brev, refuserades i mars 2022. Artikeln var kritisk till Sveriges Psykologförbund och till KBT-psykologins överförenklade ångestteori. De refuserade artiklarna kommer att publiceras här. Först det öppna brevet och sedan All ångest är smärtsam.
Öppet brev
Varför stödjer Sveriges Psykologförbund KBT-teorins överförenklade ångestmodell?
År 2010 utkom boken KBT inom barn och ungdomspsykiatrin med Lars-Göran Öst som redaktör (1). Det är en betydelsefull bok. Bokens stora förtjänst är att den presenterar den svenska kognitiva beteendeterapins behandlingsstrategier. Bokens syfte är att beskriva ”hur man i praktiken arbetar med KBT för de vanligaste psykiatriska störningarna hos barn och ungdomar”.
Boken för däremot inga resonemang om behandlingspsykologins specifika ansvar eller om KBT-teorins specifika grunder, utan boken följer psykiatrins diagnosmanualer när den beskriver KBT-arbetet med barnpsykiatriska syndrom. Boken är exempelvis ordknapp om ångestens roll och betydelser. Den konstaterar i ingressen till kapitlet om generaliserat ångestsyndrom att ”Ångest och oro är en naturlig del av barn och ungas utveckling. Ångest kan till och med som normalfenomen betraktat hjälpa oss i samband med problemlösning”.
Sedan 2010 har sjukvårdens syn på ångest successivt förändrats i linje med KBT:s principer. Nedan följer några exempel från betydelsefulla samhällsaktörer inom information, sjukvård, forskning och opinionsbildning.
Psykologiguiden Ung är en ny webbplats som sedan 2021 administreras och faktagranskas av Sveriges Psykologförbund. Där beskrivs ångest på följande sätt:
”Ångest finns av en anledning. Evolutionärt sett har ångest varit helt avgörande för människlighetens överlevnad. Idag är det andra faktorer som drar igång systemet.
Det är en svindlande tanke, men faktum är att vi människor levt majoriteten av mänsklighetens historia på savannen, under bar himmel och ibland vilda djur. Om det inte varit för kroppens (hjärnans) självutlösande alarmsystem hade vi aldrig överlevt. Vi hade blivit uppätna av lejon, förgiftats av ormar och växter, svultit eller fryst ihjäl.
Men tack vara förmågan att känna oro och ångest lärde vi oss successivt att hantera faror och överraskningar samt att planera hur vi skulle undvika dessa: `Vad ska jag göra om ett vilt djur rusar emot mig? Hur samla och spara mat så vi inte svälter?`
Så när ett vilt djur väl rusade fram ur buskarna var vi redo, hade tänkt hur vi skulle agera. Och tack vare det ökade adrenalinpåslaget, som såg till att mer blod pumpades ut i våra armar och ben, kunde vi bättre mobilisera energin, bli starkare, få mer kraft att hantera (slåss eller spinga ifrån) – och därmed överleva” (2).
På Vårdguiden 1177 kunde man i februari 2022 läsa följande:
”Syftet med ångest är egentligen överlevnad. Ångesten ger dig extra energi, så att du skulle kunna springa snabbt och försvara dig eller fly undan ett hot. Det är den extra energin som du upplever som ångest. Hjärnan kan inte skilja på verkliga hot och rädsla” (3).
På Hjärnfondens webbsida kunde man i januari 2022 läsa att människans ångest är ofarlig och att ”ångest och rädsla är en naturlig reaktion vid hotande fara och har liksom smärta en viktig funktion för vår överlevnad” (4)
Citaten bygger på KBT-teorin och dess förklaringar av ångest.
Ett betydande problem är att ingen tidigare har ansett att ångest har varit helt avgörande för mänsklighetens evolutionära överlevnad. Istället har vetenskapen beskrivit helt andra faktorer bakom människans evolutionära överlevnad och utveckling. Man har betonat människans specifikt förändrade motorik, tillverkning av enkla redskap, förmåga till samverkan i grupp och kortikala funktioner som iakttagelse, uppmärksamhet, koncentration, språk, minne och logik.
Ett annat vetenskapligt problem är att KBT-teorin likställer ångest med rädsla och oro som naturliga delar, och därmed suddar teorin ut affektiva skillnader och nyanser. KBT-teorin överensstämmer heller inte med betydelsefull modern psykologisk forskning och med klinisk erfarenhet.
Den kliniska erfarenheten och beskrivningen av ångest var fram till början av 1990-talet samstämd. Oro, ängslan, rädsla och ångest beskrevs då som olika emotioner eller olika kvaliteter. Oro, ängslan och rädsla sågs då som vanliga och de ansågs vara universellt förekommande hos barn och unga, medan ångest var något annat och ovanligt. Ångest var något fysiskt, psykosomatiskt och mentalt starkt obehagligt. Ångest påverkade hjärtfrekvens och andning och skapade skräck, panik och fruktan.
Samtidigt beskrev under 1990-talet humanistisk, existentiell, familjeterapeutisk och psykodynamisk psykologi även barn och ungas ångest som något multifaktoriellt och individuellt. De beskrev att ångestens karaktär och innehåll skilde sig åt mellan och inom olika syndrom/mentala tillstånd på grund av samverkan av många etiologiska faktorer. Ångest, trötthet och störningar på grund ihållande stress var en sak, ångest, smärta och störning vid våldsutsatthet var något annat. Ångest var något generellt, individuellt och mångdimensionellt samtidigt. Den mentala smärtan och ångesten var unikt formad och unikt hanterad hos varje barn och ungdom utifrån deras specifika genetiska och sociala förutsättningar och utifrån den specifika stressen, påfrestningen, konflikten., mobbingen, våldsutsattheten, och så vidare.
Före sekelskiftet år 2000 hade det skett två betydelsefulla förändringar. Därefter sattes den svenska sjukvårdens psykiatriska diagnoser utifrån symtombeskrivningar i ICD-10 och DSM-4. Samtidigt hade också fynd från hjärnforskningen i kombination med neuropsykiatriska och neuropsykologiska förklaringsmodeller fått allt större betydelse inom sjukvård och beteendeterapi.
Ångest började runt sekelskiftet 2000 allt oftare förklaras som ett komplext samspel mellan hjärnans varseblivning, hypothalamus, amygdala, det limbiska systemet, minnessystemen, hormonsystemen och transmittorsubstanserna. Hjärnans ”rädslocentrum”, amygdala, blev en allt viktigare pusselbit för de teoretiska förklaringsmodellerna, och hot-, kamp- och flyktmodeller växte sig starkare inom psykiatri och KBT-teori som förklaring till ångest.
KBT-teorin använder begreppet hot som något universellt och enhetligt, medan hot i verkligheten psykologiskt är något olikmässigt. Med deras hot-kamp-flyktmodell försvann dessutom klinisk erfarenhet ur KBT-teorins förklaringsmodell och ur sjukvårdens diagnostiska arbete. Försvann gjorde bland annat uppfattningen att ångest inte var liktydigt med rädsla och oro. Ur KBT-teorin försvann även erfarenheten att akut och direkt ångest alltid försämrar barn och ungas mentala balans, uppmärksamhet, avkodnings- och analysförmåga.
Inom svensk barnpsykologi har vi länge iakttagit och förstått att akut ångest gör ont och att akut ångest påverkar barns upplevande, känsloliv och minnessystem. Vi har iakttagit och beskrivet att minnen av ångest kvarstår i psyket på olika sätt, och kvarstående ångest är inte ofarlig. Precis som upplevelser av övergrepp och våld har upplevelser av ångest verkan över tid. Vi har sett att akut ångest även kan påverka det logiska klarsynta tänkandet, direkt och över tid.
Ångest är smärtsam och begränsande. Men all ångest är inte sjuklig, psykopatologisk eller av psykiatrisk syndromkaraktär. Det finns lindriga ångesttillstånd och normal ångest, beroende på multifaktoriella sociala och individuella faktorer. Sorgens smärtor och ångest är ett typexempel på normal ångest. Ångest är också normal i betydelsen förklarlig och begriplig i sina sammanhang. Just detta utgör ju en betydelsefull grund till den svenska socialvårdens och barnsjukvårdens långvariga tradition med förebyggande och utredande verksamhet till barn, unga och föräldrar med information, hälsovård, rådgivning och barnpsykiatrisk och barnpsykologisk specialistbehandling.
Det är en god intention i all psykologisk behandling att göra individens ångest normal, i betydelsen begriplig, hanterbar och förståelig. Men våra förklaringar får inte bli onyanserade och överförenklade, på bekostnad av korrekta detaljer och nyanser i helheten.
Modern psykologisk forskning visar att människan normalt kan se nyanserat och differentierat på verkligheten. Ekmans och Friesens forskning (5) visar exempelvis att alla människor snabbt och direkt kan skilja mellan emotioner som lycka, sorg, överraskning, rädsla, ilska och avsky. Modern psykologisk forskning visar också att spädbarnet föds kompetent, differentierat, socialt och interaktionssynkront (6) med värde-kognitiv diskriminerande förmåga (7).
Modern psykologi beskriver människan som i grunden väl differentierad, social, iakttagande, känslosam, intentionell, kreativ, klok, logisk, resursrik och multiintelligent(8). Ingen modern psykologisk forskning har visat att människan och hennes hjärna normalt inte kan skilja på verkliga hot och rädsla.
Det är även väl känt sedan länge att katastrofer, allvarliga hot, faror och rädslor kan aktivera många typer av handlingar, strategier och överlevnadsreaktioner, även klarsynta tankar och handlingar, inte bara kamp- och flyktreaktioner Se YouTube-filmen Så iskallt nödlandade piloten i Hudsonfloden (9) för att få ett exempel på att ett ytterst allvarligt hot aktiverade logisk kalkylering och ett genomtänkt agerande. Pilotens personlighet, mognad, utbildning, kunskap och långa erfarenhet hade sannolikt avgörande betydelse i sammanhanget.
Psykologiguiden Ungs beskrivning av ångestens betydelse för människans evolutionära utveckling på stäppen har säkert goda intentioner. Men beskrivningen är ovanligt naiv. Den överförenklar människans hotreaktioner, affektsystem, hjärnfunktioner och evolutionära förhållanden. Beskrivningen förskönar och förbättrar dessutom ångesten, när ångest likställs med oro och rädsla. Den beskrivningen och KBT:s ångestteori överensstämmer varken med generell vetenskaplig kunskap, med ny psykologisk kunskap eller med långvarig barnpsykologisk klinisk erfarenhet.
Varför stödjer Sveriges Psykologförbund KBT-teorins överförenklade ångestmodell?
Ulf Hjelm
barnpsykolog
leg psykolog
1. Lars-Göran Öst (red.), 2010, KBT inom barn och ungdomspsykiatrin, Natur & Kultur, Stockholm
2. Psykologiguiden Ung, 2022, Därför finns ångest, https://ung.psykologiguiden.se/kategori/angest-oro/ 20220218.
3. Vårdguiden 1177, 2022 Vad är ångest och vad beror den på?, https://www.1177.se/sjukdomar–besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/angest/angest–starka-kanslor-av-oro/ 2022-02-03
4. Hjärnfonden, 2022, Vad är ångest, https://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/angest/ 2022-02-25
5. Ekman, Paul och Friesen, Wallace, 2003, Unmasking the face, Malor Books
6. Bower, R.G.T, 1981, Barnets tidiga utveckling, Liber, Stockholm
7. Bloom, Paul, 2015, Ditt barn är klokare än du tror, Fri tanke, Stockholm
8. Gardner, Howard, 2000, Den bildade människan, Brain Books, Jönköping
Gardner, Howard, 2001, Intelligenserna i nya perspektiv, Brain Books, Jönköping
9. YouTube, 2009, Så iskallt nödlandade piloten i Hudsonfloden, https://www.youtube.com/watch?v=gBfYSiuyCA0 2022-01-13
All ångest är smärtsam och en stor fara för individens psykiska hälsa
Jag menar att all ångest är smärtsam och en stor fara för individens psykiska hälsa, en uppfattning som funnits länge inom filosofi, konst, psykiatri, pedagogik, sociologi och psykologi.
Søren Kierkegaard gjorde begreppet ångest känt med sin bok Ångest som publicerades 1844. Vid den tiden användes även begreppet ångest av psykiatrer för att beskriva psykiska sjukdomar, och 1893 målade Edvard Munch den världsberömda målningen Skriet.
/www.visitnorway.se/resmal/ostlandet/oslo/ekot-fran-skriet/
Det var först med psykiatern Emil Kraepelin som det moderna symtombundna diagnossystemet fick sin form runt sekelskiftet 1900. Psykisk sjukdom orsakades enligt Kraepelin av biologi och genetik, och sjukdomarnas symtombilder var enligt honom det som skilde psykiatriska syndrom från varandra. Kraepelins system finns idag i psykiatrins diagnosmanual DSM 5.
I DSM 5 är ångest huvudsymtom för fler specifika ångestdiagnoser och ångest ingår i många andra psykiatriska diagnoser. Ångest finns exempelvis som panikångest, separationsångest, social ångest, fobisk ångest, dödsångest och psykotisk ångest, och impulsiv ångest finns vid självmord och suicidförsök. Syndromångest är ofta smärtsam, funktionsnedsättande och skadlig för individen.
Filosofer har sedan tusentals år tillbaka i historien beskrivit hur människans vardagliga liv ger upphov till mental smärta, vånda, tvivel och olycka, men också till mod, lycka, tro, hopp, kärlek och glädje. Filosofernas tankar om rättvisa, frihet, svält, lidanden, fysiska sjukdomar, krig, makt, begär, sex, kärlek, trohet, lycka, glädje, otrohet, död och födelse har givit upphov till klokskap, etik, moral, levnadsregler och rättsliga lager.
De humanistiska psykologerna Abraham Maslow, Carl Rogers och Irvin Yalom har beskrivit hur människans hjärna och psyke är något tertiärt, multipelt och multifaktoriellt. Individens hjärna samspelar ständigt komplext med sina inre funktioner, strukturer, minnen, känslor och värderingar samt med den yttre livsmiljön. De menar att psykisk ohälsa kan ha många genetiska, sociala och miljömässiga interaktiva orsaker, och all terapi måste anpassas efter varje individs specifika förutsättningar och behov.
Psykisk ohälsa kan enligt humanistisk psykologi ha många uttryck, exempelvis som alienation, nedstämdhet, utanförskap, misstro, känslor av hopplöshet, förtvivlan, depression, psykos, panik och/eller ångest. Ångest är något smärtsamt och skadligt för individens utveckling och påverkar självförtroende, självkänsla, självbild, självförverkligande och mental utveckling negativt. Bearbetad, förstådd eller hanterad ångest och psykisk ohälsa ger däremot upphov till lärdomar, kunskaper och en bättre psykisk hälsa.
Idag beskriver vi integrativa psykologer ångest som en av människans många medfödda affekter, som en affekt-biologisk funktion. Ångest är den mest smärtsamma och starka av de negativa affekterna. Återkommande och internaliserad ångest lagras i våra minnen och påverkar emotionerna, tänkandet, medvetandet, logiken och psykets sammanhållning. Ångest är en fara för individens mentala utveckling. Ångest urholkar självkänsla, koncentration, uppmärksamhet och logik.
Ångest beskrivs idag av KBT däremot som något ofarligt, naturligt, ett tecken på att vi människor fungerar helt normalt. Ångest är en försvarsmekanism, en överlevnadsmekanism, och ångest likställs med oro. Ångest utgör en del av kroppens stress- och larmsystem som aktiverar ett kamp- eller flykttillstånd.
Den nya förskönande synen på ångest som något ofarligt och hjälpsamt återfinns bland annat i informationen på Vårdguiden 1177 och på flera betydelsefulla institutioners hemsidor. Psykologförbundets webbplats Psykologiguiden Ung skrev våren 2023 att ångest evolutionärt har varit helt avgörande för mänsklighetens överlevnad: ”Om det inte varit för kroppens (hjärnans) självutlösande alarmsystem hade vi aldrig överlevt. Vi hade blivit uppätna av lejon, förgiftats av ormar och växter, svultit eller fryst ihjäl” .
Det Psykologiguiden Ung skrev är vetenskapligt naivt och osannolik. Människans evolutionära och fylogenetiska överlevnad handlar primärt varken om ångest eller om ett självutlösande alarmsystem. Att forntidens människor inte förgiftades av växter och ormar och inte frös ihjäl handlade mer troligt om iakttagelse, inlärning, kunskap, klokskap och begåvning.
Individens förmåga till överlevnad handlar enligt etablerad vetenskap om människans speciella hjärna med förmåga till samspel, koncentration, uppmärksamhet, tänkande, analys- och anpassningsförmåga. Människans hjärna med flera avancerade och nyanserade kortikala och basala kognitiva, emotionella och sociala funktioner har varit avgörande för vår arts överlevnad.
Människans överlevnad och framgång handlar enligt modern humanistisk psykologi också om människans många intelligenser, arbetsförmåga, skapanden, samarbeten och ansamlade kunskaper samt om individens inlärning, sociala, moraliska och kulturella förmågor och behov.
Den kliniska erfarenheten och forskningen säger dessutom att vi människor vid hot och faror även kan agera logiskt och klokt, helt utan upplevelse av ångest. Individen kan då bli tyst, passiv, avvakta, reflektera, analysera, bli logisk, arbeta vidare, fly, försvara sig, gå till angrepp, ge upp, bli skräckslagen, frysa fast eller svimma. Individens agerande avgörs av situationen, individens känslighet, erfarenheter och typ av hot eller psykisk belastning.
Oro, rädsla och ångest är inte samma affektiva toner. Återkommande oro som stressar, återkommande rädsla för att mobbas, återkommande ängslan för ensamhet och återkommande gråt och besvikelse över slag och bråk riskerar att – snabbt eller senare i livet – övergå i utanförskap, kraftigare oro, ilska, förtvivlan, passivitet, nedstämdhet, isolering, ångest och/eller allvarlig psykisk ohälsa. Rädda och förtvivlade barn och ungdomar behöver omsorg, tröst, stöd, kunnig självhjälp, rådgivning eller professionell behandling för att klargöra och förstå den mentala smärtan och för att förändra sin specifika livssituation.
Ulf Hjelm
barnpsykolog, legitimerad psykolog