Bildterapi  & Psykologbyrån

 
Artiklar om integrativ psykologi och psykologisk behandling

Här har Ulf samlat och uppdaterat några artiklar och blogginlägg vilka belyser olika aspekter
av hans syn på psykologisk behandling, integrativ psykologi och psykologin som vetenskap.

Affektkognition är ett normaltillstånd
Biologen och pedagogen Jean Piaget var kunskapsteoretiker och en av 1900-talets mest betydelsefulla barnpsykologer.
Han forskade på barns kognition. Han utförde olika studier och experiment tillsammans med barn om deras kognitiva och emotionella tänkande. Hans begrepp assimilation, ackommodation, jämvikt och egocentrism är betydelsefulla för att förstå kognitionernas utveckling.

Piaget visade i sina experiment att barnet skapar sin intellektuella kognition egocentriskt och
sinnesutforskande. Seno-smotorisk kognition följs av preoperationell, konkret och formaloperativ kognition. Först vid ca 12 år ålder börjar det formaloperativa tänkandet att växa fram i aktivt samspel med omgivningen och inre reflektion och omstrukturering. Barnet skapar själv över tid sina egna affektkognitiva strukturer och sina begåvningar.
Det kliniskt viktiga är att logiskt induktivt tänkande endast utgör en av flera kognitioner eller
intelligenser vilka individen använder parallellt. Det är inte endast det allra tidigaste tänkandet som är affekt-kognitivt. Det finns ständigt hos oss vuxna. Så här formulerade Piaget sin grunduppfattning:
”De finns inte något renodlat intellektuellt handlande (så till exempel spelar sammansatta känslor alltid in vid lösandet av ett matematiskt problem: intressen, värderingar, etiska upplevelser, etc.). Det finns inte heller något renodlat känslomässigt handlande (kärleken förutsätter förståelse).” sid 43, Barnets själsliga utveckling (1).
Vi människor kan visserligen renodla formaloperativ kognition i avancerat logiskt-induktivt och
analytiskt tänkande. Upplevande, reflektion, kognition, handlande och agerande i sociala sammanhang är ändå främst något affektkognitivt.
Det kliniskt viktiga för mig är att affektkognition är ett normaltillstånd. Den som ständigt är
formaloperativ i vardagen eller i sociala relationer blir tämligen begränsad.
1. Piaget, J, Barnets själsliga utveckling, CWK Gleerups Bokförlag, Lund 1968..

Affekter är mer än länkar mellan klient och behandlare
Som integrativ psykolog utgår jag från komplexa vetenskapsteorier och från ett urval av kunskaperfrån modern forskning och facklitteratur, från andras kliniska erfarenheter och från egen bepröva vetenskaplig praxis.
Men själva mötet mellan klient och behandlare är mest betydelsefullt för behandlingen. I ett empatiskt och respektfullt möte skapas förtroende, tillit och efterhand samhörighet, vilket behövs för att behandlingen successivt skall leda till nya strategier, förståelse, förändring och förbättrad psykisk hälsa.
Affekter är centrala i mötet mellan klient, som ett nav för behandlingen, för samspel och arbetsallians. Alla affekter är betydelsebärande. Men de positiva affekterna stärker alliansen initialt. Klienter känner direkt om empatin är på riktigt. Man kan inte låtsas att man bryr sig om eller tycker om sina klienter, inte heller om man oroar sig eller blir överraskad eller inte förstår detaljer.

Det flesta av oss värdesätter ärlighet, omtanke, engagemang, uppriktighet och vänlighet i alla slags relationer, och vi läser av sådant intuitivt, även i psykologisk behandling.
Silvan Tomkins (1) utforskade affekterna och i hans affektteori finns nio grundaffekter, en neutral, två positiva och sex negativa. Affekterna var enligt honom förvåning, neutral, glädje och intresse, positiva, ilska, avsky, avsmak, rädsla, förtvivlan och skam var negativa.
Tomkins var ifrågasatt nytänkare inom motivationspsykologin. Hans modell var radikalt annorlunda jämfört med dåtidens tongivande behandlingsinriktningar, psykoanalys och
beteendeterapi/behaviorism, och det tog lång tid för hans teori att vinna acceptans hos dem.
De nio affekterna samspelade enligt Tomkins med övriga utvecklingskrafter. Multiprocesserna fanns i hans teoretiska resonemang och klargöranden.
Affektsystemet primära uppgift handlade enligt Tomkins om komplex motivation. Affekterna inte bara tonar varseblivningar med nyanser. Affekterna tonar även behov, drifter, intentioner, ambitioner, relationer, kommunikation och moral med nyanser i nuet och i minnesstrukturerna.
Paul Ekman har forskat om känslor och deras ansiktsuttryck. Tillsammans med Wallace Friesen har han formulerat begreppetmicro uttryck. De identifierade i sin forskning flera specifika ansiktsuttryck, vilka endast varade i en bråkdel av en sekund.
Ekman och Friesen (2) lär oss att identifiera känslor utifrån ansiktsuttryck och de beskriver hur
ansiktet fungerar som en multisignal med snabba, långsamma och statiska signaler, vilka sänder multimeddelanden. Känslor förmedlas främst med snabba uttryck. De beskriver i boken sex affekter och trettiotre kombinationer mellan dem.
Ekmans och Friesens forskning visar att alla människor känner igen affekterna lycka, sorg,
överraskning, rädsla, ilska och avsky genom tolkning av ansiktsuttrycken. Till de universella
känslorna för Ekman idag även affekten förakt.

Ekmans och Friesen visar att känslor också är något konkret, synbart och direkt avkodbart.
Min erfarenhet är att den mentala smärtan/obehaget – som oro, kaos, panik, stress, utmattning, förvirringskänslor, i hållande sömnsvårigheter, panikångest eller nedstämdhet –vanligen motiverar till hjälpsökande och till psykologisk behandling. Kommunikation, behandling och process brukar då vara självstartande.

Men rätt många söker hjälp för att de vill prata eller behöver råd utan att vara direkt avkodbara ens för sig själva. Några bär på flera hoplänkade trauman, vars effekter bara syns sekundärt på ytan. Andra bär på skam och skuld, som hämmar, tystar och försvårar. Många berättar heller inte hur som helst och för vem som helst om det pinsamma. I många fall krävs extra tillit, förtroende och lyhördhet hos både klient och behandlare för att för att behandlingsprocessen skallförstås.

Det finns olika slags hinder och motstånd som döljer det verkligt smärtsamma eller skrämmande eller förbjudna. Inte endast barn är rädda eller skäms över trauman, upplevelser, tankar och egna reaktioner, utan även vuxna. Det är inte endast barn som lojalt tiger om våld, misshandel, bråk, hemligheter och övergrepp, utan även vuxna.
Som integrativ psykolog utgår jag från att vi människor är ärliga och uppriktiga, sociala och skapade för att samspela, prata, lyssna, synas och ge uppmärksamhet. I allt socialt samspel är affekter viktiga nycklar, men ibland fungerar de inte adekvat.
Tomkins, Ekman och Frisens forskning visar att affekter ska vara nyanserade och kommunikativa. Försvinner affekter eller förlorar de och emotionerna sina toner ska kartläggningen och samspelet fördjupas. Mimiklöshet är alltid ett starkt orostecken hos psykologer och psykiatrer.
Exakt hur många affekter som finns ursprungligt i människan – och vilka valörerna är - är kanske främst en forskningsuppgift. Det viktiga för mig som behandlare är att affekterna är många, urskiljbara och fungerar som betydelsefulla vägledare i den psykologiska behandlingen.

Samtidigt är vi nog många kliniker som har en något annan uppfattning än forskarna. Vi utgår
exempelvis från att de positiva affekterna är betydligt fler än två . Vid sidan om glädje och intresse kan man ju tydligt se förälskelse, lycka och nöjdhet.
1. Exploring affect The selected writings of Silvan S. Tomkins,. Edited by Virginia Demos,
Cambridge Univetasity Press, 1995
2. Unmasking the face, Paul Ekman och Wallace V. Friesen, Malor Books, 2003

Många läkande faktorer i terapi
Irvin Yalom (1) skrev på 1970-talet om de läkande faktorerna i gruppterapi. Han beskrev då följande övergripande kategorier:
instillation of hope
universality
imparting information,
altruism
the corrective recapitulation of the primary family group,
development of socializing techniques
imitative behavior
interpersonal learning
group cohesiveness
catharsis
existential factors

På individnivå berättade klienterna att man blev förbättrad av sånt som upptäckt av okända,
oacceptabla eller störande sidor hos sig själv, att lära sig att uttrycka känslor, ta del av andras ärliga uppfattningar, identifiera egna intryck på andra, lära sig ta ansvar för sig själv, sitt liv och hur man påverkar andra, att uttrycka negativa och positiva känslor mot andra, att känna sig mer hoppfull inför andra.
Yalom beskrev terapeutisk förändring som mycket komplexa processer. Det är stora skillnader mellan grupp- familje- och individualterapi vad gäller allians, fokus, upplägg, genomförande och betydelsebärande processer. Ändå återkommer samma förändringsfaktorer i de flesta terapiformerna. Yaloms breda humanistiska syn på de läkande faktorerna har haft stor betydelse för mig som integrativ individualpsykolog. Irvin Yalom har mer än andra terapeuter konsekvent riktat uppmärksamheten på det komplexa i de processer som leder till mental förändring och till ökad psykisk hälsa. På webben finns mycket information om honom och hans existentiella och humanistiska psykoterapi.
1.Irvin D Yalom, The theory and practice of group psychotherapy, New York, Basic Books, 1975.

Multimodala modeller och integrativ behandlingspsykologi
Behandlare av psykisk ohälsa verkar idag vara överens om att mentala processer är komplexa, subtila, sammansatta och personliga. Bland annat därför är dagens psykologiska förklaringsmodeller multimodala.

Arnold A Lazarus har formulerat begreppet multimodal terapi (1). "As a psychotherapeutic approach, the theoretical underpinnings of MMT rest on a broad-based social and cognitive learning theory, while also drawing on effective techniques from many additional disciplines - without necessarily subscribing to their particular theories (i.e., it espousestechnical eclecticism). MMT is based on the assumption that most psychological problems are multifaceted, multidetermined and multilayered, and that comprehensive therapy calls for a careful assessment of seven dimensions or "modalities" in which individuals operate - Behavior, Affect, Sensation, Imagery, Cognition, Interpersonal
relationships and Biological processes" (2).
Vi som arbetar med psykologisk behandling vet att psykologins vetenskapsteorier och modellbyggen är en sak. Praktisk psykologisk behandling är något annat. Modellerna är ofta högteoretiserande, tunga och svårtillgängliga. Psykologisk behandling är däremot något helt annat, konkret, känsloladdat, direkt, vardagsnära, enkelt men ändå mycket komplicerat i mötet.
Idag marknadsförs David Barlows Unified protocol som en banbrytande, diagnosöverskridande, systematisk psykologisk behandlingsform för alla ångest- och depressionstillstånd (3). Precis som honom utgår jag från en avancerad multimodal modell. Det annorlunda är att min modell är individholistisk, integrativ och att Howard Gardners multiintelligensteori (4) utgör en komponent i min behandlingssyn.

Likt Gardner utgår jag från att tid, kultur, inlärning, specifika sociala sammanhang, individpsykologi och differentialbiologi integreras som uttryck och förmågor i en bestämd människas differentierade personlighet, förutsättningar och möjligheter i en bestämd tidsepok. Det finns i varje människa i varje tid i varje kultur ett unikt samspel med kunskapens domäner och fält i samhället, som resulterar i specifika förutsättningar och förmågor.

I sin första bok beskrev Gardner en språklig, musikalisk, logisk-matamatisk, spatial, kroppslig-
kinestetisk, interpersonell och intrapersonell intelligens. Han såg exakt detsamma som Jean Piaget, att det inte finns någon renodlad intelligens och att vi människor är lika men ändå ytterst olika. Vi är kloka och intelligenta på olika sätt.
För mig innebär hans antaganden bland annat att varje behandling måste vara unikt 
individualiserad och bygga på varje individs specifika resurser och behov för att hantera om den psykiska ohälsan. 

Betraktar vi samhället i stort ser vi tydligt de olika begåvningarna som fixstjärnor. Alla ser vi de
världsberömda dansarna, idrottarna, skådespelarna, sångarna, författarna, musikerna, dramatikerna, matematikerna, bildskaparna, magikerna, forskarna, filosoferna, gränsöverskridarna, nytänkarna.
Howard Gardners multipla intelligensteori har kritiserats ur en rad aspekter, främst för val av termer, brist på forskning, prövbarhet, samband och evidens. Ändå antar jag att just hans teori - kanske mer än
Aaron T. Becks arbeten - influerat inlärningspsykologin. Inlärningspsykologin började se emotion
som affekt-kognition, kommunikation, förmåga, lyhördhet, signal, intelligens, beteende..
(1) Multimodal Therapy, Arnold A. Lazarus, s 105, Handbook of Psychoterapy Integration, Edited by
Joho C Norcross , Marvin R Goldfried, Oxford University Press 2005.
(2) http://www.zurinstitute.com/multimodaltherapy.html. Här kan man även köpa onelinekurser i
MMT.
(3) Unified protocol Terapeutmanual, David Barlow, Natur och Kultur, 2013
(4) De sju intelligenserna, Howard Gardner, Brain Books, 1983

Tidsbegränsad psykoterapi – som fokus, identifikation och förändring

Under slutet av psykologutbildningen hade jag förmånen att få lära mig korttidsterapi vid en
psykoanalytisk mottagning. Kursen omfattade bl a Otto Kernbergs borderlineteori och David Malans
korttidsterapi.
Ett av Manns antaganden innebar att en tidsexakt och fokuserad terapi komprimerade omedvetna och
dynamiska processer. Detta möjliggjordes genom att start- och slutpunkt, förening och separation,
sammanlänkades i terapin under exakt 12 sessioner a 45 minuter. Slutdatum bestämdes när terapin
startade.
Mann (1) beskriver i boken den tidsbegränsade terapins bakgrund, upplägg, strategi, fokus, innehåll
samt redovisar en hel korttidsterapi.
Det för mig viktiga var James Manns tankar om förening och separation i terapi, formuleringen av ett
huvudproblem/tema, hans konsekventa fokusering på huvudproblemet för att motverka regression och
beroende, hans uppfattning om komprimering av tiden i behandling samt hans tankar om
internalisering i terapi.
James Mann beskrev många förutsättningar som var verksamma i tidsbegränsad psykodynamisk
terapi. En positiv internalisering – helt eller delvis - av terapeuten var en grundläggande faktor, som
var verksam på flera sätt.
Manns behandlingsteori öppnade för möjligheten att se impuls, ångest, försvar och
”överföringsneurosen” som effekter av avsevärt mer än fantasier, brister, konfliktomoråden och behov
från dyad och triad. Hans teori var möjlig att länka till humanistisk och existentiell psykologi med
deras nyanserade syn på mänsklig motivation, kraft, impuls, nytänkande och utveckling. Även Malans
tolknings- och överföringstrianglar blev användbara utanför psykodynamiska ramar.
Identifikationer är något betydelsefull i många sociala och samhälleliga sammanhang. Min erfarenhet
är att identifikationer i terapi ser väldigt olika ut, och ibland uteblir de helt. Behandlarens omtanke,
värme, empati, inlevelse, lyssnande och förståelse är annars faktorer som brukar skapa känslor av
samhörighet och identifikation. I kombination med ändrade strategier, nya mål, inre och yttre
förändring hos klienten kan alla dessa faktorer tillsammans ge upphov till en förbättrad psykisk hälsa,
när exempelvis klientens ångest försvinner, reduceras, blir begriplig och/eller hanterbar.
Malans och Manns modeller för kortterapi har under åren följts av flera korttidsmodeller som
Affektfokuserad psykodynamisk terapi och Compassion focused therapy,.
(1) James Mann,Tidsbegränsad psykoterapi, en korttidsterapeutisk modell, Wahlström & Widstrand,
2:a upplagan, 1998

Psykologins mästare
Psykologin formerades som akademisk och klinisk vetenskap under 1800-talet. Flera rottrådar finns
avsevärt längre tillbaka i tiden med astrologers, filosofers, pedagogers och läkares iakttagelser och
reflektioner om livets villkor. De formulerade hypoteser om sånt som naturens lagbundenheter, om
meningen med livet, om det godas existens, om människans själ, om tro, om medvetande, om gudars
och människans existens och om människans ondska.
Psykologin som vetenskap har formats av många skickliga vetenskapare. De har blivit banbrytare,
nytänkare, vägvisare. De har preciserat viktiga samband eller exakta fakta. De har skapat
vetenskapliga inriktningar, minparadigm och kunskapsmodeller inom psykologin..
Blickar man tillbaka i psykologins historior ser man flera mönster. Två av dem tycker jag är
intressantare än andra. Dels den ständiga rekapitulationen av fakta, kunskap, teorier, modeller och
strukturer. Dels det ständiga nytänkandet, gränsöverskridandet och producerandet av nya modeller, ny
kunskap, ny teori i ljuset av det gamla.
Psykologer är produktiva och de kunnigaste skriver inte sällan intressanta läroböcker som om ”12
verktyg i KBT Från teori till färdighet”(1)eller ”Relationell psykoterapi – så här gör man”(2).
Båda böckerna är utmärkta exempel på hur psykologivetenskapens historia, nutid och framtid selektivt
flytersamman i den kliniska psykologin. Psykologins mästare är många. Nedan följer några av dem:
Wilhelm Wundt, fysiolog
William James, filosof
Ivan Pavlov, fysiolog
Sigmund Freud, läkare
Carl Gustav Jung, läkare
Alfred Binet, psykolog
David Wechsler, psykolog
Carl Rogers, psykolog
Abraham Maslow, psykolog
Jean Piaget, biolog
Fredric Skinner, psykolog
Erik H Erikson, psykolog
Aaron Beck, läkare
Salvador Minuchin, läkare
Daniel Stern, läkare

Howard Gardner, psykolog
Irvin Yalom, läkare
Urvalet är subjektivt, begränsat och avsiktligt stannade jag vid Irvin D Yalom, som kanske är den
minst kände av dem. Den enkla avsikten är att visa att andra yrkesgrupper har varit avgörande
betydelsefulla för skapandet av psykologin som vetenskap med generella och specifika bidrag.
De allra första psykologerna utmanade sin samtid och dåtidens syn på medvetande, själ, minne,
inlärning, betingning, mentala processer, dårskap och efterblivenhet. Efterhand uppstod flera
psykologiska inriktningar och behandlingsformer.
Psykologer som Sigmund Freud och Fredric Skinner fortsätter än idag att utmana och ibland uppröra
människors tänkande och metatänkande, även inom psykologin som vetenskap, vilket illustrerar
spännvidden i psykologins konstitution och innehåll.
Att vi psykologer är subjekt och gör subjektiva yrkesmässiga val gör det ibland svårt att tyda
psykologins omfång och differentierade specialiteter.
(1) Steven James Linton och Ida Flink, 2011,12 verktyg i KBT Från teori till färdighet, Stockholm:
Natur & Kultur
(2) Rolf Holmqvist, 2011,Relationell psykoterapi – så här gör man,Malmö: Liber

Forskning om psykoterapi och den kontinuerliga metodutvecklingen
Forskningen om psykoterapi delar in förändringsfaktorerna i klientfaktorer, terapeutfaktorer,
metodfaktorer samt gemensamma faktorer. De gemensamma faktorerna finns oberoende av
inriktning/tradition. De gemensamma faktorerna handlar om följande:
Klientens erfarenhet, intelligens, kön, ålder, problem och personlighet påverkar utfallet i alla typer av
behandling.
Terapeutens empatiförmåga, uppskattning, öppenhet, förtroende, trovärdighet och metodlojalitet
brukar anses som viktigare än själva metoden. Den specifika inriktningens syn på allians, relationer,
katarsis och feedback är några av de metodspecifika faktorerna.
Enligt forskarna finns ett stort antal gemensamma faktorer som återkommer i alla psykoterapier och
som är verksamma och leder till ökad psykisk hälsa hos klienten.
För mig som integrativ behandlare är det viktigt att forskningen har visat att det finns generella och
specifika faktorer som är verksamma i psykoterapi och att alla behandlingsformerna leder till ökad
psykisk hälsa hos klienterna.

Bruce E. Wampold (1) är en av psykoterapiforskarna. Han beskriver en av de gemensamma
faktorerna med följande ord:
”The therapist, whether one is a humanistic, psychodynamic, interpersonal, or cognitive-behavioral
therapist, needs to appreciate that psychotherapy is a deeply humanistic experience – two humans in a
room, in an intense interpersonal interaction”.
Psykologisk behandling och psykoterapi är inte sällan en djupt humanistisk upplevelse, men
psykoterapi behöver idag inte ske i ett rum i en intensiv interaktion. Olika traditioner använder istället
olika förklaringsmodeller, metoder och tekniker som leder till ökad psykisk hälsa.
Inom psykologin som klinisk vetenskap pågår en kontinuerlig metodutveckling som förändrar synsätt,
förklaringar, metoder och inriktningarna som miniparadigm. I modern psykoterapiteori beskrivs
exempelvis undvikandet som orsak till social ångest av kognitiv beteendeterapi (2) eller som ett
taktiskt försvar av psykodynamisk terapi (3).
Att en individ undviker att gå in i en affär med mycket folk eftersom det utlöser panikattacker förstås
och hanteras olika av kognitiv beteendeterapi och psykodynamisk terapi. Men att avgöra om den ena
inriktningen är bättre eller mer evidenssäker är inte enkelt att avgöra, när båda arbetar med att skapa
nya strategier hos klienten.
För mig som integrativ behandlare är båda förklaringsmodellerna användbara. Det centrala för mig är
att jag kan använda, tolka och vrida på själva undvikandet tillsammans med mina klienter ur fler
perspektiv. För flera klienter blir processer som undvikanden tydligare genom beskrivningar, känslor,
prat, klargöranden, hemuppgifter och övning i flera sammanhang.
(1) Humanism as a Common Factor in Psychotherapy, Bruce E Wampold, Psychotherapy, 2012, Vol
49, No 4, 445-449.
(2) Social ångest, Anna Kåver, Natur & Kultur 2014
(3) Affektfokuserad psykodynamisk terapi, Katja Bergsten (red), Natur & Kultur 2015

Den svenska psykoterapins kvalitetssäkring - inom psykologins segment

Den svenska psykoterapin har genomgått en betydande kvalitetssäkring. Först formaliserades
psykoterapeuternas utbildningar i två steg med ekvivaleringsmöjligheter för legitimation som
psykoterapeut.
Idag kan utbildningsanordnare ansöka om examensrätt, och Högskoleverket kvalitetsgranskar då
utbildningen. Uppfylls kriterierna beslutar regeringen om examensrätt. Med psykoterapiexamen från
en godkänd utbildningsanordnare kan man sedan ansöka om legitimation hos Socialstyrelsen.
Man kan idag bli legitimerad psykoterapeut inom ett antal inriktningar som familjeterapi,
psykodynamisk terapi, kognitiv terapi, kognitiv beteendeterapi, relationell terapi och gruppterapi, de
flesta med inriktning mot behandling av vuxna, unga vuxna, ungdom eller barn.

Gemensamt för de svenska psykoterapierna är att de är specialiserade inom avgränsade segment av
psykologin som vetenskap.
För mig som integrativ behandlare ligger psykoterapiernas styrkor just i deras specifika antaganden,
modeller, tekniker och förklaringar. Modern psykoterapi är något värdefullt och vetenskapligt
oberoende av inriktning.
För mig är psykologisk utredning och behandling oftast något annat och mer omfattande än traditionell
psykoterapi. Som legitimerad integrativ psykolog kan jag dessutom kombinera förklaring, teknik och
metod från olika terapimodeller.
Men jag tycker inte att mitt arbetssätt är bättre än KBT eller PDT, det är heller inte evidensosäkrare än
de mer renodlade modellerna.
Alla legitimerade psykoterapeuter och legitimerade psykologer arbetar utifrån vetenskap, beprövad
praxis och senaste forskning och metodutveckling. Många av oss kvalitetssäkrar även varje
behandling och samtal med utvärderingsinstrument.
Den svenska psykoterapins kvalitetssäkring innebär bland annat att Socialstyrelsen idag utfärdar ett
stort antal legitimationer till olika slags psykoterapeuter inom olika inriktningar. Det märkliga är att i
nästa stund underkänner Socialstyrelsen det stora flertalet av dem. De anses inte lämpliga för
behandling inom sjukvården för den vanligaste psykiska ohälsan, depression och ångestsyndromen.
De två sjukdomsgrupperna stod i fokus för psykoterapin redan mot slutet av 1800-talet.

Skulle vi kliniker invänta forskarna - då inträffade ingen metodutveckling
I dagens sjukvårdssamhälle finns en uppfattning att tillsynsmyndigheter måste fastställa den allra
senaste, bästa och effektivaste evidensen för olika psykologiska behandlingsmetoder för behandling av
depression och ångestsyndromen inom offentlig sjukvård.
Intentionen är god. Men den är omöjlig att leva upp till.
Vi som arbetar med psykoterapi, psykologisk och psykosocial behandling vet att det just nu – som
alltid - pågår en omfattande metodutveckling internationellt och nationellt i behandlingarna av psykisk
ohälsa, där ångest och ångestsyndromen samt nedstämdhet och depression utgör de mest frekventa
sökorsakerna.
Den omfattande metodutvecklingen innebär inte att förnyelsen saknar vetenskapliga kvaliteter. Inte
alls. Metodutvecklingen sköts seriöst och vetenskapligt. Metodutvecklingen innebär endast – som
alltid - att forskare inte hunnit fastställa evidens eller grad av evidens för de nya metoder som prövas
kliniskt i nya sammanhang. .
All metodutveckling inom dagens sjukvård genomförs uteslutande av seriösa vetenskapligt utbildade
yrkesgrupper.
Som kliniker är man tacksam över all ny psykologisk forskning som bedrivs. Men visst är det ett
trovärdighets problem att forskare ofta forskar selektivt inom de psykologiska traditionerna, och

tesen om en forsknings reproducerbarhet fortar inte precis upp forskningen om psykologisk
behandling tvärvetenskapligt och på bredden.
Ett annat problem är att forskare inte forskat på alla psykologiska traditioner och metoder, utom inom
de mest dominanta och curlade traditionerna.
Enligt min uppfattning har evidensförespråkarna, vilka inte sällan finns utanför psykologivetenskapen,
fått ett orimligt inflytande i dagens debatt och planering om psykologisk behandling i
sjukvårdssamhället.
Skulle vi kliniker invänta forskarna, den reproducerade forskningen och den senaste evidensen, då
inträffade helt enkelt ingen förnyelse och metodutveckling. Som psykologer lutar vi oss istället mot
sådant som vetenskap, beprövad praxis, kontinuerlig fortbildning, reliabilitet, valididet och normering.
Psykologutbildningarna och PTP uppdateras kontinuerligt.

Ska en myndighet avgöra vad som är psykologisk behandlingsevidens?
Precis som Howard Gardner utgår jag från att mentala processer är multipla i fler dimensioner och jag
vet därför att de är utomordentligtsvåra att beskriva vetenskapligt i detalj, både för oss behandlare och
för psykoterapiforskare.
Likt Arnold A. Lasarus använder jag kunskap och metod från flera inriktningar samtidigt. Mitt fokus
utgår alltid konkret från den enskilde individen, från sökorsak, från affektförmedlingar, från
samspelet, från målplaneringen och från individens behov.
Jag är integrativ psykolog. Under behandlingspsykologins historia har olika psykoterapeutiska
inriktningar haft högre status än andra vid olika tidpunkter. De har uppskattats mer, inom psykologin,
av vetenskapsgrannar, vård och omsorg oc hav myndigheter. Psykoanalys, beteendeterapi och
humanistisk psykologi, psykodynamisk terapi, systemteori och kognitiv beteendeterapi, har avlöst
varandra och varit tongivande inriktningar vid olika tidpunkter. Idag värdesätts kognitiv
beteendeterapi högst av sjukvårdssamhällets myndigheter..
Men är tongivande eller högst värderad detsamma som att vara effektivast, bäst, sannast eller mest
evidensbaserad?
Naturligtvis inte.
Evidens är endast en faktor. Växlingarna i dominans mellan psykologins inriktningar handlar främst
om andra faktorer. Som uppskattning, förklaringsvärden, användbarhet, nya hypoteser, nya modeller,
vetenskapsteoretiska justeringar, samhällets behov, vetenskapliga lojaliteter, marknadsföring och
curling.
Psykologivetenskap är komplex mångfald. Som psykologer gör vi ett stort antal val – både kognitivt
och affektivt grundade - redan under psykologutbildningen om vetenskapsteori, värderingsfrågor, etik,
synsätt, metoder. Vi väljer en eller ett par inriktningar, utifrån en rad faktorer. Men valen som
särskiljer oss gör oss inte mindre sanna, vetenskapliga eller evidensbaserade.

Behandlingspsykologins paradigmskiften, nya inriktningar, nya mikromodeller, kontinuerliga
inomvetenskapliga kunskapsfördjupningar och de multimodala vetenskapsteoretiska modellerna tyder
på en ständig kunskapsutveckling och förändring. De tyder också på en betydande lyhördhet,
kreativitet och självreglering inom vår vetenskap.
Behandlingspsykologin är omöjlig att överblicka totalt i varje nuläge, både i detalj och som helhet för
en enskild yrkesutövare, eftersom den pågående metodutvecklingen och samhällsutvecklingen är så
omfattande och betydelsefull för psykologins expansion som vetenskap.
Inte heller externa experter och statliga myndigheter kan överblicka psykologivetenskapen i varje
given stund. Ändå har Socialstyrelsen nyligen slagit fast att en behandlingspsykologisk inriktning och
deras metoder, KBT, ensamt har högsta och bästa evidens för behandling av depression och
ångestsyndromen år 2018.
Kanske är det bra att myndigheter avgör vad som är den första och bästa psykologiska
behandlingsmetoden för olika sorters psykiska ohälsa vid en given tidpunkt?
Självfallet inte.
Evidens och forskning är något viktigt. Men all forskning om psykologisk behandling rymmer alltid
en betydande eftersläpning, och det forskas inte på alla psykologiska behandlingsmetoder. Under
psykologins historia har behandlingsinriktningarna, liksom deras fokus och metoder, förändrats med
den föränderliga tillvaron, en process som pågår ständigt.
Myndigheters fixering vid senaste evidens om psykologisk behandlingsforskning är märklig och
förskjuter fokus från sådant som är minst lika viktigt att belysa, som den ökande psykiska ohälsan,
som våld och normaliseringsprocesser, som hemmasittareproblematiken, som den ökade
barnfattigdomens betydelse och de nya utanförskapen, inte minst med grundskolans utslagning av
elever, där ca 20 procent av eleverna i årskurs nio inte är behöriga till gymnasiestudier.
Legitimerade psykologer och psykoterapeuter vet att evidens endast är en fråga av betydelse i
sammanhanget. Just därför tar vi varje dag ansvar för att kvalitetssäkra varje behandling och att arbeta
utifrån yrkeskompetens, vetenskap, beprövad praxis, aktuell forskning och kontinuerlig fortbildning.
Samtidigt har vi legitimerade psykologer varit dåliga på att förklara våra specifika kompetenser och
varför vi har fortbildat och specialiserat oss inom ett stort antal inriktningar, områden och ämnen inom
den vetenskapliga psykologin.
Så länge som vi psykologer inte har en adekvat specialistordning - med väldifferentierade specialiteter,
olika men likvärda - kommer behandlingspsykologin att vara utsatt för experters och myndigheters
godtycken och rangordningar.
Välkommenvalkommen.html
Bildterapibildterapi.html
Bildterapeut Görel Hjelmbildterapeut.html
Psykolog Ulf Hjelmpsykolog.html
Bilderbilder.html
Kontakt och länkarkontakt.html
Psykologutredningar, personalhandledning och rådgivningppr.html
2artiklaromintegrativpsykologiochpsykologiskbehandling2.html
1
3artiklaromintegrativpsykologiochpsykologiskbehandling3.html
Mottagning på Enebackenmottagning.html
4artiklaromintegrativpsykologiochpsykologiskbehandling4.html
5artiklaromintegrativpsykologiochpsykologiskbehandling5.html
Artiklar om integrativ psykologi och psykologisk behandling